Historia
 
Sommaren 2009 satt vi i en liten stuga strax utanför Båstad. Vi hade varit ute och paddlat kanot, först i ösande spöregn och sedan i uppehåll genom en amazonasliknande å, förhöjd av allt regnande. Först fick vi gå till friggeboden och hämta nya torra kläder och sedan bjöds vi på te och smörgåsar i köket. Under tiden vi fikade gick våra dyngsura kläder i centrifugen på tvättmaskinen. När den var klar lyfte vår värdinna på telefonluren och ringde upp sin syster i stugan bredvid. ”Nu har centrifugen gått färdigt här, jag kommer över om ett litet tag med kläderna så de kan torktumlas”. Tvättmaskinen i den ena stugan och torktumlaren i den bredvid. Jag hade de senaste åren läst och hört en hel del om slow food och tänkte -detta är slow living! En kanottur i regnet, smörgåsar och te i köket och ingen ingen brådska. Det finns inget effektivt med att ha tvättmaskinen på ett ställe och torktumlaren på ett annat, eller med att först ringa och säga ”snart kommer jag”, varför inte bara springa över med kläderna och själv kasta in dem i torktumlaren? Vi hade verkligen inte bråttom, men jag tänkte att jag så ofta försöker hitta den snabbaste vägen ändå. Ju snabbare det går desto mer effektivt är det?
 
Några månader senare stod jag på Malmös stadsbibliotek och letade efter böcker om stress och läkande trädgårdar, jag hade börjat fundera på att jobba med trädgårdsrehabilitering. Plötsligt såg jag boken ”Slow: lev livet långsamt” av Carl Honoré. Det var ju den jag tänkte skriva! Sedan sommaren och eftermiddagen i Båstad hade jag tänkt mer på det, att leva långsammare, få ett värde i det jag gör just nu och lämna utrymme för att saker som jag inte planerat in ska få plats. Jag lånade boken och blev ännu mer såld på slow. Efter ännu en sommar på Åbergs Trädgård & Café (läs mer om historien bakom Åbergs här) började jag tänka på att trädgård och slow är en otroligt bra kombination. Precis som slow food ifrågasätter snabbmat, omiljövänliga livsmedelsprocesser och bristande kvalitet på det vi äter har jag vuxit upp med ett alternativ till ”snabbträdgård”. På Åbergs har vi alltid odlat utan kemiska förkortningsmedel (detta är ett intressant område, läs mer här) och med mänskligt arbete istället för maskiner. Jag har fått höra hur viktigt det är att plantorna får växa långsamt, gradvis få större och större utrymme i krukan och att de härdas inför mötet med kylan ute i verkligheten. Utan att gå in på detaljer säger det sig självt att en växt som vuxit upp snabbt (med hjälp av hormoner) och levt sitt liv inne i ett växthus i artificiellt ljus och värme inte blir så glad när den kommer ut i en vårkylig rabatt i någons trädgård. Det är sedan direkt ledsamt att höra att människor inte tycker att de har ”gröna fingrar”.
 
Inte bara kvaliteten i odlandet är viktigt inom det slow garden jag nu låter växa fram, det finns något rogivande, meningsfullt och tillfredsställande med att arbeta i sin trädgård, pyssla med sin balkong eller bara ta en promenad i parken! De rundvandringar och kvällskurser som finns i vårens och sommarens program har fokus på vad det är i trädgården och utemiljön som är välgörande. Trädgård ger en möjlighet både till avkoppling och till stimulans och kreativitet. Oavsett vad jag behöver just idag mår jag alltid bättre av att gå ut, känna dagsljuset och få en kontakt med den levande natur som omger mig. Jag hoppas att fler och fler ska upptäcka det kravlösa i trädgården och använda den på ett sätt som passar dem. Välkomna till slow garden!
 
 
 
 
 
avkoppling och kreativitet    på Åbergs Trädgård & Café